Några ovanliga ormbunkar i kommunen

Safsa

Safsa. Foto: Perry Vigelsbo En av de växter som studerades noggrant denna växtsäsong var kommunens bestånd med ormbunken safsa (kungsbräken), Osmunda regalis. (Se bilden).

Safsans utbredning i Norden är i stort begränsad till Götaland och Danmark. Den är sällsynt förekom- mande och föredrar näringsrik, skuggad mark längs å-, bäck- och sjöstränder.

I den gamla Skånes flora inventeringen (kring 1940-70) påträffades arten i Skånes urbergsområde längs Helgeåns, Rönneåns och Holjeåns vattensystem. Nära Örkelljunga finns 4-5 lokaler utmarkerade. Vid årets inventering hittas safsan på 3 olika lokaler. Den syns i Pinnån bak landisbanan (37 ex), vid Lärkesholmsån nära Hjälmsjön (50 ex) och i Spinneri- området (1 ex).

Pinnån, landisbanan. De olika safsaplantorna är utspridda längs Pinnåns strömmande vatten. Ibland sitter de längs åstranden, ibland ute på de vegetationsrika öarna. En del plantor kan sitta mycket nära varandra. För att få en uppfattning om plantornas livskraft räknades antalet blad och mättes längden på det största bladet. Genomsnittvärdet var 6 blad och en bladlängd på 85 cm. Totalantalet plantor var som nämnts 37 st.

Lärkesholmsån, skolhemmet. Här har till synes safsan haft en god utveckling och det är klart glädjande att det nu finns hela 50 ex här. Växten förekommer längs en ganska begränsad åsträcka. En hel del individer växer nära varandra. På denna lokal var bladantalet/planta oftast 4 (-5), medan genomsnittslängden för det största bladet låg på 80 cm.

Spinneriet. Det är något enklare att räkna och mäta genomsnittsvärden på denna lokal. Här finns nämligen bara 1 ex detta år, med 8 blad och en maxlängd på 85 cm. Plantan växer alldeles intill ån. För några år sen sågs i alla fall minst 2 ex.

Vitsen med att mäta bladantal och bladlängder på de olika individerna är bl a att man kan göra jämförelser längre fram i tiden. Funderingar kan göras om den skugg- föredragande växten tycks trivas eller ej.

Kärrbräken

Dessa presentationer av arter som efterforskats i floraväkteriet kretsar i detta Alcedonummer kring fyra olika ormbunkar. Kärrbräken, Thelypteris palustris, föredrar fuktig, skuggig, näringsrik mark och är endast känd från två lokaler i kommunen. Den ena är belägen på en ö i Pinnån (nära Hjälmsjön), medan den andra ligger i ett kärrartat område i Ö Ringarp.

Besök på lokalerna görs i juni månad. Antalet blad räknas. På Pinnålokalen ses cirka 60 blad, en del helt små. Brunstarr och älgört, al och hägg omger ormbunksbladen. På Ö Ringarpslokalen är unga alar, björkar och viden rikligt förekommande. En mindre bäck rinner igenom det fuktiga området. Och här trivs kärrbräkenplantorna! Det är ogörligt att räkna annat än på ett översiktligt sätt. Efter mycket höftande uppskattar vi antalet individer till cirka 1.200. "Följearterna" till dessa ormbunkar är bl a småvänderot, hirsstarr, humleblomster, älgört, kärrviol, kabbleka… Området kan ligga illa till vid byggandet av den planerade nya E4:an!

Bergbräken

Det är alltså ormbunkarnas rätt att paradera. Här kommer den tredje. Det är en art som är sällsynt i Sverige och som alltså heter bergbräken, Oreopteris limbosperma. Enligt Mossberg/Stenbergs välfyllda bok (Den nordiska floran, 1992) har arten ett mer utbrett fäste längs Norges västsida.

En lokal finns sen gammalt angiven för Örkelljunga och den ligger alldeles intill branten, under Åsljungaklippan. Det korta skidstråk som tidigare tagits upp här är numera kraftigt förbuskat. Men bergbräkenplantorna gillar speciellt de något fuktigare partierna just utanför skidbanan.

Den 15 juni letar vi oss uppför sluttningen från Trollsjöns parkering. Efter en stund hittar vi några ex av den eftersökta växten och därefter ytterligare några. Sammanlagt inritas 11 ex, med tillsammans 83 blad. Tidigare har en del plantor funnits i kanten av skidbacken och faktiskt… vi hittar ett kvarlevande, starkt beskuggat exemplar.

Denna sluttning är även i övrigt rik på olika ormbunksarter. Ibland pampigt att se.

Låsbräken

Låsbräken. Foto: Perry Vigelsbo Vår sista ormbunke blir också den minsta. Låsbräken, Botrychium lunaria, är enligt litteraturen spridd över hela landet och betraktad som "ganska vanlig". Ser man efter prickarna i den gamla Skånes flora boken är artens utbredning dock relativt begränsad. Fast arten är ju lätt att förbise.

I Örkelljunga kommun är Gurli och Hans Gustafssons naturnära trädgård sen länge den säkraste lokalen för arten. Den 29 juni gör floragruppen besök och kan inräkna 20 relativt stora exemplar, ibland tillsammans med slåttergubbe, Jungfru Marie nycklar och grönvit nattviol. Ansvarig gräsklippare har ett göra med att lotsa sig fram mellan "växtruggarna". Onekligen en annorlunda gräsmatta.

Ifjol hittades en ny lokal för låsbräken på en betesmark i södra delen av Persköp. Intill en ljungbeväxt del av gräsmarken hittas detta år (6 juli), efter visst letande, 4 små ex (4-5 cm) och 1 något större. Ytterligare letning hade säkert utökat antalet individer. Vid besöket hade ännu inga betesdjur släppts in i hagen.

Ett besök på en gräsmark i Rya, nära Klippangränsen, ledde tyvärr till negativa konstateranden. Här har för en del år sen setts ett flertal individer av låsbräken. Marken är numera harvad och ormbunken bortförpassad. Detsamma lär gälla för den ovanligt rika förekomsten av sommarfibbla.

Janne Johansson