Sjöorren i Örkelljunga kommun

Går man ut efter mörkrets inbrott en vindstilla, ljummen aprildag, kan det uppifrån den mörka himmeln höras ett ständigt återkommande läte. Många människor har säkert hört dessa ljud på våren utan att veta vem eller vad som åstadkommer denna mjuka vissling. Enligt Rosenbergs 'Fåglar i Sverige' är det ett upprepat pju eller pjy-pju----pjy-pju. Ofta är det nog i samband med regn eller efter ett regn som man kan höra lätet. Vem ligger då bakom detta läte under vårkvällen? Jo, som överskriften säger, är det sträckande sjöorrar på sin väg från västkusten till östersjökusten. Denna nattsträckande dykand använder sig av detta läte för att kunna hålla kontakten inom flocken. Precis som flertalet ejdrar tvärar alltså sjöorren landet på sin väg mot häckningslokalerna i norr.

Söorrar ur Svenska Fåglar (von Wright) Söorren är som häckfågel helt knuten till landets norra delar. Den häckar i fjälltrakterna från norra Dalarna till Torne lappmark, men finns även i stora delar av norra Norrlands myr- och skogsland. Beståndet sammantaget för de europeiska och ryska sjöorrarna tror man har legat å en stabil nivå sedan 1960-talet, grundat på vinterfågelräkningar och radarstudier av flyttande sjöorrar i Östersjön. Det svenska beståndet uppskattas till 1500-3000 par enligt Svensk Fågelatlas, en siffra som baseras på inventeringar gjorda 1974-1984. Siffran är emellertid en mycket osäker uppskattning.

Övervintrande sjöorrar finns det naturligtvis runt Skånes kuster, men antalet på någon lokal når sällan många hundratal exemplar. Längs Östersjökusten är antalet lågt, säkraste platserna för att kunna se sjöorrar under vinterhalvåret brukar vara Falsterbo, Skälderviken och längs Bjärekusten. En stor flock finns noterad vid Rönnen den 8 april 1979, 600 ex, men oftast handlar det om mycket färre fåglar i flockarna.

Höststräcket vid Brantevik kan vara betydande under september, 1988 antecknades över 18 000 ex under några dagars räknande, och 1990 passerade över 10 000 ex under sex dagar. En intressant siffra, hämtad från Rosenbergs “Fåglar i Sverige”, är de 29 000 sjöorrar som på hösten 1958 sträckte genom Kalmarsund.

Lite aktuellare sträcksiffror kan man få från fågelrapporteringssystemet Svalan. Under vårsträcket 2005, från den 11 mars till den 5 juni sträckte drygt 35 000 sjöorrar söderut genom Öresund. Stora mängder av arten väljer tydligen att genomföra flyttningen längs kusterna. Året därpå, alltså 2006, sträckte mellan den 12 mars och den 24 juni nästan 16 000 sjöorrar längs samma rutt. Hälften till antalet mot 2005, kanske ett större antal valt att sträcka på natten, kanske också valt vägen tvärs över norra Skåne. Under höststräcket 2005, från den 11 juni till och med den 30 december räknades det in drygt 22 000 ex i sydöstra Skåne, året därpå från den 17 juni till den 31 december passerade nästan 29 000 sjöorrar samma del av Skåne.

Som tidigare nämnts i texten ovan har vi här i Örkelljunga de flesta kontakterna med sjöorre under vårarnas kvällar och förnätter i april, med dragning åt första halvan av månaden. I de allra flesta fall går det inte att se dem, men undantag finns då någon flock har passerat före mörkrets inbrott. Exempelvis 1988 den 15 april då ca. 80 sjöorrar kom över Örkelljunga. Över Åsljunga passerade 1000 ex den 7 april 1999, över Långasjön kom 2002 tre flockar med totalt ca 350 ex så sent som den 27 maj. Värt att notera är också de 60 sjöorrar som flög över Åsljunga den 14 maj 2003. Sträckriktningen på flockarna som passerar är utan undantag ostlig.

Rastande sjöorrar då? Jo då, i stort sett årligen hittar vi några enstaka exemplar i våra sjöar, som regel i Hjelmsjön eller Värsjön. I de flesta fallen rör det sig då om ensamma eller ett fåtal fåglar. Undantag finns givetvis även här. Första noteringen om sjöorre i kommunen kommer från Hjelmsjön den 28 april 1958 då 18 sjöorrar rastade i sjön. I samma sjö låg det 34 ex den 9 april 1975 och den 28 april 1979 rastade 11 ex. I övrigt rör det sig oftast om mellan en och fyra fåglar i de olika observationerna.

Höstobservationerna av sjöorre är fåtaliga i Örkelljunga. En honfärgad låg i Hjelmsjön den 12 november 2000, i Värsjön rastade en hona den 7 november 2001 och en hona den 9 oktober 2004. Från 2005 kan noteras att 9 ex rastade i Fedingesjön den 2 oktober och samma dag en hanne i Hjelmsjön. Slutligen kan man kanske också räkna den hanne som låg i Värsjön den 13 augusti 1999 till höstobservationerna. Dessa fem observationer är faktiskt de enda som finns noterade från höststräcket.

Varken som vår- eller höstobservation kan man räkna den hane som låg i Värsjön från maj till in i slutet på juni 2003. Kanske var fågeln skadad eller väldigt utmattad, helt enkelt “i för dålig form” för att kunna hänga med i den normala flytten.

En särskild plats i fågelskådarnas hjärta i Örkelljunga har den 13 april 1998. En hastig väderförsämring gjorde att mängder med sträckande fågel hade svårt att orientera sig i mörkret och tvingades ner på “backen”. För ändernas del blev det då till att rasta i första bästa sjö. Här i kommunen hade vi denna dag minst 20 arter änder-skrakar-lommar-gäss i sjöarna. Vad då gäller sjöorren räknade vi till ca 226 ex i olika sjöar, och ändå besöktes inte alla våra sjöar. Men att så många exemplar av sjöorre rastar hos oss hör definitivt till undantagen.

Listan från den 13 april 1998 av rastande sjöorrar är som följer. Köphultasjön minst 55 ex, Fedingesjön 77 ex, Svartasjö 46 ex, Gårdsjön 2 ex, Hultasjön 4 ex, Lärkesholmssjön 13 ex och Hjelmsjön 32 ex.

Har ni inte sett eller hört sjöorre i kommunen så finns alltså chansen till våren, under deras sträck över norra Skåne på väg till i första hand Östersjön. Slutmålet för dem kan vara norra Norrland eller den ryska tundran, så en hel del mil återstår. Sjöorren är kanske inte en dykand man förknippar med vår kommun, men ändock är den en trevlig bekantskap när den rastar hos oss någon gång.

Björn Herrlund. Alcedo 2007 nr 3