Tjädern - en art på sparlåga

Tjädertupp. Foto: Perry Vigelsbo Den mytomspunna tjädern torde vara en av våra mest välbekanta fågelarter och inte bara för jägare och skogsvandrare. Den på håll övervägande svarta tuppen är omisskännlig medan den brunspräckliga hönan endast kan förväxlas med den betydligt mindre orrhönan. Tjädern trivs bäst i talldominerad barrskog med rik bärvegetation och ett betydande inslag av myrmarker och det är också här vi framförallt hittar arten i Örkelljunga kommun.

Flertalet äldre jägare har säkert skjutit en och annan tjäder i kommunen för några decennier sedan och en del naturintresserade har kanske fått uppleva fåglarna på en lekplats. Många har säkert stött upp en tjäder i skogen någon gång eller fått möjlighet att bekanta sig med arten då den gått omkring på någon mindre väg och plockat grus. Tyvärr blir alla dessa möten allt ovanligare.

Det senaste halvseklet har tjädern minskat stadigt i hela landet. Arten är dock relativt dåligt dokumenterad i Skåne så det är svårt att uttala sig exakt om nedgångens förlopp i våra trakter. En del undersökningar på andra platser i södra Sverige har visat att stammen hämtade sig något under 1980-talet, men att minskningen därefter fortsatt. Denna bild bekräftas i stort om man talar med jägare, ornitologer och skogsägare.

På initiativ av Leif Dehlin, verksam i Studiefrämjandet och i Klippanbygdens Natur, genomfördes under år 2002 en skogshönsinventering i Skåne. Vi i Örkelljungabygdens Natur valde dock att helt koncentrera oss på tjädern då vi inventerade orren så sent som 1998-1999. Även järpen ingick i projektet, men inga riktade insatser gjordes för vår del visavi denna art.

Metodik

Tjäderns natträd ute på en tallbeväxt myr. Foto: Perry Vigelsbo Någon exakt metodik för inventeringen formulerades aldrig och det var upp till varje delområde, oftast liktydigt med en kommun, att själv komma fram till ett lämpligt tillvägagångssätt.

För att någorlunda exakt kunna bestämma tjäderpopulationens storlek krävs det att man har förkunskap om var alla lekplatser finns i inventeringsområdet. Eftersom de äldre spelande tupparna är mycket platstrogna är lekplatsinventering en relativt säker metod för dessa. Kunskaperna om var lekplatser finns i kommunen var dock mycket begränsade så en dylik undersökning var helt enkelt inte möjlig att genomföra. Dessutom är en sådan inventering både tidsödande och komplicerad. För att inte störa leken krävs det i princip att man övernattar i någon typ av gömsle i anslutning till arenan. Men även om man gör detta är det högst osäkert om man redan vid ett morgonbesök kan bestämma antalet lekande tuppar. Om man alltså nu haft turen att råka på en lekplats med flera aktörer.

Under lektiden anländer tjädertupparna till sovträden i skymningen och de annonserar sin ankomst med ett rejält vingbuller, de "träar". Det finns goda möjligheter att räkna antalet sådana inflog. Denna variant av lekplatsinventering prövades på någon enstaka lokal. För att uppnå ett tillfredställande resultat och åtminstone få ett grepp om var tjädern överhuvudtaget fanns bestämde vi oss för att helt enkelt röra oss intensivt i lämpliga biotoper och försöka avslöja artens närvaro. Till skillnad från lekplatsinventeringar kräver inte detta arbetssätt tidiga morgnar utan kan i princip göras när som helst på dagen. Tjädern lyfter ofta med ett väldigt brak när den blir störd och röjer sig därmed även om man inte får syn på den flyende fågeln.

Typisk tuvullsspillning. Foto: Perry Vigelsbo Artens iögonfallande spillningskorvar är också till stor hjälp. Under vinterns talldiet behöver tjädern gruskorn till hjälp vid matsmältningen och det är inte ovanligt att hitta spillning på grusvägar eller andra platser med blottad mineraljord. Möjligheten att hitta större högar under övernattningsträd eller speciella matträd finns också. I slutet på mars upptäckte vi hur tjädern nästan uteslutande gick över till tuvullsdiet och korvarna fick då ett än mer frapperande utseende. Tjockare, mjukare och prickiga av tuvullsknopparnas gråsvarta fjäll. På flera lokaler där vi tidigare inte kunnat konstatera tjäder sågs nu rikligt med tuvullsspillning. Tuvullsblom är en betydligt mera lättsmält föda än tallbarr och tjädern behöver inte längre sätta i sig gruskorn, åtminstone inte i samma omfattning. Följaktligen hittar man vid den här tiden allt färre spillningskorvar på grusvägar.

Tuvull. Foto: Perry Vigelsbo I de flesta fall torde det vara möjligt att skilja på tuppar och hönor med hjälp av spillningen, åtminstone så länge den består av tallbarrsrester. När det gäller de mera uppsvällda tuvullskorvarna förefaller det något svårare. In i april avslöjar färsk tuppspillning under övernattningsträden att lekplatsen är i närheten. Med lite skicklighet går det kanske att räkna antalet tuppar på en lekplats med hjälp av dessa ansamlingar. Några sådana försök gjordes emellertid inte.

Kommunen delades upp i ett antal inventeringsområden med en eller flera personer som ansvariga. Vi koncentrerade oss i första hand till biotoper där tjäder noterats de senaste 10 åren, men en hel del "nya" områden besöktes också. Målsättningen var alltså i första hand att ta reda på var tjädern fanns och inte nödvändigtvis att hitta de exakta lekplatserna, även om detta var önskvärt. Vidare hoppades vi göra en del inventeringsinsatser under sommaren för att konstatera eventuella häckningar. Tyvärr blev dessa sommarinsatser närmast av en försvinnande art.

Resultat

Under inventeringsåret 2002 gjordes 80-talet observationer av tjäder i Örkelljunga kommun. Oftast var det endast en vuxen fågel som sågs, men i över tiotalet fall noterades flera tjäderindivider samtidigt. Det var i vissa fall två hönor, i något fall en tupp och en höna (ibland på grusväg). Någon enstaka observation av mer än en tupp vid lekplats gjordes och i endast ett fall noterades höna med kycklingkull.

Tjäderlekplats. Foto: Perry Vigelsbo Sammantaget har ca 53 tuppar och 32 hönor noterats. I en hel del fall är det med stor sannolikhet samma tjäderindivid som observerats mer än en gång. Att med säkerhet avgöra detta är dock svårt. I nedan redovisade utvärdering har 18 olika tuppar och 15 olika hönor ansetts påvisade. Dessa siffror ska betraktas som minimisiffror. Dessutom har observationer av tjäderspillning noterats på åtskilliga håll, även på flera kilometers avstånd från gjord fågelobservation. För att kunna göra en rättvis utvärdering av de inkomna observationerna lades varje notering in på en uppförstorad topografisk karta (skala ca 1:25 000). Allt eftersom gav de inlagda ringarna en ganska god bild av var det fanns tjädrar i kommunen och även till viss del av hur många individer vi fann på olika lokaler. Här finns dock många "felgropar".

Tjäderns utbredning i kommunen

Vi har delat in kommunen i fem stora delområden (som inte sammanfaller med de skilda inventerarnas områden) för att ge en bild av var tjäderpopulationen har sin tyngdpunkt - samtidigt som vi inte i detalj pekar ut var exempelvis lekplatser påträffats.

Område 1. (Västrarp, Ramnekärr, Harbäckshult, Björnamossa)
Område 2. (Årröd, Åkarp, Flinka, Ringarp)
Område 3. (Bjälkabygget, Långalt, Krångelbygget, Sonnarp)
Område 4. (Ringarp, Lärkesholm, Värsjö)
Område 5. (Sönder Össjö, Healt, Yxenhult)

I nedanstående tabell har det uppskattade, utvärderade antalet tuppar och hönor redovisats för de fem olika områdena. Siffrorna bygger alltså på de observationer som gjordes under år 2002. Siffrorna är som sagt att betraktas som minimisiffror.

tupp höna kull totalt
Område 1 4 2 6
Område 2 1 1
Område 3 6 5 1 11+1 kull
Område 4 2 3 5
Område 5 5 5 10
Hela kommunen 18 15 1 33+1 kull

 

 

 

 

Osäkerheten i utvärderingen är påtaglig i vissa fall. Ett flertal revir ligger relativt nära kommungränsen eller sträcker sig även in i grannkommunen. Dessutom är det svårt, näst intill omöjligt, att avgöra om två närliggande observationer gäller samma individ eller ej. Detta gäller både tupp- och hönobservationer.

Som syns av tabellen ovan finns det endast ett fåtal tuppar, hönor i kommunens södra delar, motsvarande område 1 och 2. Detta resultat är väl förväntat. Flera av lokalerna är belägna nära grannkommunerna. Även i trakterna norr, nordost om Örkelljunga är observationerna synnerligen fåtaliga.>

Tjäderns huvudutbredning finns istället, åter som väntat, i norra delen av kommunen. Man kan dock konstatera att populationen långt ifrån är stark och man får titta mer än långt efter en mer "normal" stam med dessa skogshöns. Ska man sammanfatta läget i norr kan man notera att ca 10 tuppar inräknats här och ungefär likmånga hönor.

Hur ser tjäderns biotop ut under vårens häckningstid?

Var har de olika tjderobservationerna gjorts? Hur biotopenbiotoperna sett ut? Det ska frst konstateras att inga direkta vegetationsnoteringar gjortsmen trots detta kan man ndyttra sig ganska bestmt omderns favoritmiljer under vren ira trakter. En mycket stor majoritet av observationerna nmligen anslutning till kommunens myrmarker. glla mossens kantskogar (speciellt mars-april) eller kanske vergngarna mellan tallskog ptorvmark ochgot torrarefriskskogsmark.

Eftersom vårens tid också är tjäderlekens tid kan man samtidigt konstatera att det nog huvudsakligen är i anslutning till ovannämnda kantskogar med omnejd som vi finner tjäderns lekplatser. Det bör rimligen vara så att alla tuppar under vårens annalkande vill delta i en lek. För många individer är det nog dessvärre en form av ensamspel, solospel som går av stapeln. Bristen på tjädrar är ju stor. När tupparna är enbart 1-2 åriga lär de "känna sig fram" och kan söka upp flera olika lekplatser. Därefter blir de trogna en och samma arena resten av sitt liv.

Mossarnas kantskog (randskog) är alltså extra tilldragande på tjädern under våren. En bidragande orsak till detta är bl a de spirande tuvullsblommorna som på ett begärligt sätt snabbt tycks bli en favoriträtt... nu innan övrig vegetation kommit ur startgroparna. Detta syns inte minst på hur tjäderns spillningskorvar klart och tydligt ändrar form och innehåll.

Sommarens födomarker

Vår tjäderinventering blev nästan helt centrerad till månaderna mars-maj. Därefter tycks vi ha tagit semester. Detta har fört med sig att vi endast har en något osäker observation i juni och åter endast ett par i juli. Därför kan vi knappast uttala oss så mycket om sommarens uppehållsmiljöer för dels tupparna, dels för hönor med kycklingar.

Tjäderskog. Foto: Perry Vigelsbo Tillgången på lämplig, sumpskogsartad miljö är av stor betydelse för hur tjäderhönan lyckas med att dra upp en kull små kycklingar till flygfärdiga vuxna. I början på kullens något farofyllda vandring plockar de gärna i sig insekter, larver m.m. Allt eftersom övergår kycklingarna till mer vegetabilisk meny. I stort tycks tjäderlitteraturen peka på att en talldominerad skog med riklig undervegetation med blåbär och lingon är något av ett måste. Detta är en biotop som dessvärre till stora delar har fått stryka på foten under senaste halvseklet.

I kantskogen på mossarna finns dock i regel ännu på många håll en ganska trevlig, blandad undervegetation med inslag av de nämnda bärrisen.

Hur välinventerad blev kommunen?

Hur pass välinventerad blev kommunen år 2002? Naturligtvis är detta en central frågeställning när man ska utvärdera det resultat som infunnits sig. Inventerandet av just tjäder är väl både möjligt och knepigt. I jämförelse med orren hörs själva spelet betydligt kortare sträcka. Man måste med andra ord lägga ner mer tid på själva konstaterandet om det överhuvudtaget finns någon tjäder i en viss trakt.

Däremot är ju arten stor och påtaglig, flyger ofta upp med ett starkt vingbrak. Det sägs ibland att tjädern kan "trycka" ganska bra, alltså låta bli att flyga iväg förrän fridstöraren kommer tätt inpå. Detta kan ju vara en bidragande felkälla. En mer positiv "egenskap" är däremot, som tidigare nämnts, tjäderns kvarlämnande av ganska stabila spillningskorvar. Grusvägar är därvidlag utmärkta sökställen. Speciella natträd eller "matträd" kan visa upp mångtaliga korvar, men det krävs ju ofta både tur och enträgenhet för att hitta dessa träd.

Vi var ganska många som hjälptes åt med den kommuntäckande inventeringen, men man bör dock konstatera att andelen nerlagda inventeringstimmar inte var helt tillfredsställande. Och vissa kommundelar blev därigenom klart sämre undersökta. Detta gäller exempelvis för ganska stora delar av de södra och mellersta delarna av kommunen. Samtidigt är det förvisst att dessa områden trots allt lär inbegripa betydligt färre tjädrar än den norra delen.

En annan erfarenhet från exempelvis den norra delen är att man där ännu påträffar en del fåglar, men att det däremot är synnerligen knepigt att få grepp om hur många hönor respektive tuppar som finns i ett "lekplatsområde", hörande till samma lekplats.

Några få lekplatser upptäcktes, men det var mest i "förbigående" och bestod mest av ensamspelande tuppar. Ingen större ansträngning lades dock ner på att "inringa" kommunens nuvarande lekar. Mer tid hade krävts. Vi kan dock så här i efterhand förmoda att om vi istället ägnat mer tid åt lekplatssökandet, hade vi kanske på köpet fått ett säkrare grepp om i alla fall antalet tuppar.

Tjäderpopulationen och dess begränsningar

Vad begrnsartjderstammen i vra trakter? Vilka typer av fienderhar den och vad skulle man kunna g fr attderbestndet pttkl igen?

Den genomförda inventeringen tyder på att minst ett 35-tal tjädrar (ungefär lika många tuppar som hönor) finns i kommunen. Mörkertalet är dock säkert stort, både med anledning av att arten är svårinventerad och av att vissa delar av kommunen blev ganska översiktligt undersökta.

Begränsar lämpliga häckningsbiotoper tjäderns utbredning? Så är säkert fallet. Under senaste halvseklet har utmarksskogarna alltmer blivit utbytta mot rationella granskogar eller i allmänhet blivit allt tätare. Något som missgynnat de för tjädern viktiga bärrisen. Satsningen på täta, obetade skogar har alltså med all sannolikhet starkt försämrat tjäderns fortvaro. Dock tycker man fortfarande att det stora antalet mossmarker med ganska fina kantskogar bör vara en motverkande faktor. Den fråga som inställer sig är väl varför det trots allt ändå inte finns fler tjädrar än det nu gör?

Tjäderlekplats. Foto: Perry Vigelsbo Tjäderns olika predatorer då? Till hur stor del är räven, mården, duvhöken, korpen och människan orsak till den låga tjäderstam som de senare decennierna varit begåvad med? Det känns dock något hopplöst att uttala sig med någon större trovärdighet i denna sak.

Någon genomtänkt tjäderjakt förekommer väl näppeligen idag, i våra sydliga trakter. Vilken skillnad från exempelvis 30-/40-talens skogshönsrika tid. Seriösa jägare skjuter rimligen inte på ett bytesdjur som är så fåtaligt som dagens sydsvenska tjäder- och orrstam. Vi har dock hört talas om enstaka undantag.

Men skogshönsen har ju fiender av det mer "naturliga" slaget? Ägg och små kycklingar är naturligtvis kalasmat för exempelvis räv, grävling, kanske korp och nötskrika. Den snabbt växande vildsvinsstammen kan på sikt utgöra ytterligare ett hot mot hönornas reden och ägg.Vuxna tjädrar har dock inte så många fiender, mest är det väl duvhökens skicklighet som sätter tjäderns liv på spel och kanske mårdens nattliga jakt i trädkronorna.

Diskussion och funderingar

Dagens tjäderstam i Örkelljunga kommun ligger förslagsvis på mellan 40-75 fåglar. Viss tvekan finns i att "kommunbestämma" en del individer som vistas i gränstrakterna till en annan kommun.

En mer riktad, noggrann inventering genomförs innevarande år, 2003, uppe i kommunens nordligaste delar. Vi får se om detta kan leda till en säkrare beståndsuppskattning i detta område.

En långvarig negativ trend visavi gynnsamma tjäderbiotoper är säkert en viktig orsak till artens mycket sparsmakta nutida närvaro. Som påpekats kan nog predatortrycket också vara en stark negativ faktor i överlevnadsspelet. Dessa två "huvudfaktorer" på den negativa sidan gör att man har svårt att se positivt på tjäderns framtida populationsutveckling.

Tjädertupp. Foto: Perry Vigelsbo Att skapa bättre häckningsbiotoper för tjädern är ett långsiktigt arbete. Men det är därför inte lönlöst. Att gynna tallen på granens bekostnad, att spara sumpskogar, att speciellt gynna och återskapa lämplig skogsmark intill mossmarkerna - visst är det lovvärda insatser. Att aktivt planera för att gynna tjädern i stort... ett långvarigt, "evigt" arbete.

Att återfå höstens sädesfält med kvarstående krakar och skylar i Skånes skogsbygd... nej, det får vi kanske aldrig uppleva. Det var annars en fin miljö för både orre och tjäder att äta upp sig på innan vintern tog vid.

Det ökade predatortrycket är också knepigt. Dagens skogsbruk med hyggen och en ökad stam med exempelvis rävar och kråkfågel har säkert sin del i tjäderns kräftgång. Vi är dock osäkra på om det finns tillförlitliga undersökningar om hur dessa förhållanden återspeglas här i södra Götaland.

Sammantaget känns det på tiden att förhållandena i våra dagars skogs-, myr- och kulturlandskap i södra Sverige bedöms i ett helhetsperspektiv. Och då menar vi att situationen för inte minst tjäder och orre bör belysas på ett mer ingående sätt. Ett praktiskt inriktat projekt kanske kan få växa fram och häri bör ingå markägare, naturvårdare, jägare, folk från länsstyrelse och skogsvårdsstyrelse m.fl.

Som ett led i denna strävan har en skogshönsgrupp bestående av författarna till denna artikel och Anders "Linus" Larsson från Hässleholm bildats under 2003. Gruppen är kopplad till SkOF (Skånes ornitologiska förening) och ska försöka jobba med de olika frågeställningar som uppstått efter inventeringsåret 2002.

Janne Johansson & Patric Carlsson
samtliga foton: Perry Vigelsbo
Alcedo 2003 nr 1