Elfiske i Pinnån 16/8 och 18/8 2010

Under några år har man restaurerat delar av Pinnån. Man har skapar bättre miljöer både för fisk och övrigt djurliv. Stenar har lagts ut för att ge en livligare rörelse i vattnet och samtidigt skapa ståndplatser för fisk. För att underlätta för fortplantningen har grusiga lekbottnar skapats.

Nu är det dags att se om arbetet gett någon effekt och samtidigt undersöka vilka arter som finns. Metoden som används är elfiske. Det är en effektiv metod, som rätt utförd, inte skadar fisken. Man doppar en strömförande anod i vattnet som lockar till sig fisken. Sedan fångas de enkelt upp med håv. Efter att man artbestämt, mätt och protokollfört fisken återutsätts den. Elfiske kräver speciellt tillstånd (Fiskeriverket).

Förutom arterna nedan påträffades också gädda, ål och elrista (hunnagädda).

Foto: Janne Johansson

En sträcka av Pinnån, nära Flinkabäckens utlopp, har försetts med stora stenar för att skapa bättre livsmiljö för fisken, främst laxöringen.


Foto: Janne Johansson

I samband med att Pinnån fick en ny fåra vid motorvägsbygget, blev också Flinkabäckens utflöde förändrat. Här har man nu skapat en inbjudande vandringsväg för bäcköringen.


Foto: Janne Johansson

Anders Eklöv med medhjälpare elfiskar nära Flinkabäckens utlopp.


Foto: Janne Johansson

Fångsten artbestäms, mäts och förs noggrannt in i protokollet.


Foto: Janne Johansson Foto: Janne Johansson

Signalkräfta, Pacifastacus leniusculus. En från Nordamerika införd art, lätt igenkänd på signalfläcken i "tumvecket".


Sandkrypare, Gobio gobio. En ganska sällsynt art i familjen karpfiskar som bara förekommer i sydligaste Sverige, närmast i Rönne å och i Västersjön.


Foto: Janne Johansson

Nejonöga, Lampetra fluviatilis. En blodsugande och asätande art i familjen käklösa fiskar. Arten är upptagen på ArtDatabankens Rödlista över hotade arter under kategorin Missgynnad (NT).


Foto: Janne Johansson

Bäcköring, Salmo trutta fario.


Foto: Janne Johansson
Text: Zigge